HIttat rätt igen...

Nu har jag varit här i Taiwan i ganska precis två år, med undantag av de två månader jag tillbringade i Sverige under sommaren 2009. Jag började tiden här i Taiwan med att vara en ganska flitig bloggare med, enligt min mening, hyfsat kvalitativa inlägg. Allt eftersom tiden gick blev inläggen, enligt min mening igen, av sämre kvalitet och skrevs inte så ofta som innan. Varför det blev på detta sätt är inget jag tänker fördjupa mig i eller bli långrandig med, dock tror jag att alla de främmande upplevelser och stora äventyr som varje dag förgyllde samt förgrymmande mig varje dag har idag har blivit vardag och de stora vardags äventyren känns inte lika storslagna som tidigare, på gott och ont. Jag tror jag tyckte mina läsare förtjänade bättre än att inledelsevis skriva om märkliga, annorlunda och underhållande saker och upplevelser för att därefter börja skriva om de små vardagliga tankar, men så här i efterhand var det kanske precis det som de förtjänade och ville ha.

För ibland har jag satt mig ner och
funderat eller sovit på saken

Hur som helst tänkte jag härmed försöka sammanfatta den tid jag nu snart har bakom mig och en ny epok(eller fortsätta på en gammal?!) i livet ska nu inledas. Att skriva ett kort, smart, roligt och träffande Albert Svanberg referat är nog inget jag varken klarar eller tycker passar och därför inte ens ska försöka mig på det.

Så vad kommer jag att ta med mig härifrån förutom de materiella ting som på grund av flygbolagens och penningbössans begränsningar inte kommer att bli alltför mycket?

Jag vill gärna tror att jag kommer tillbaka som en ny människa, att jag genomgått någon sorts förvandling och fått en djupare insikt om livet och världen, men så är det nog i ärlighetens namn tyvärr inte. Så vad har dessa år gett mig då? Jag vill tror att jag fått många nya tankar om mångt och mycket, däremot är det långt kvar till att ha omvandlat gamla ingrodda vanor till att bli en ny Dali Lama(om det är något att eftersträva). Något jag däremot hoppas jag kan bära med mig härifrån är den lite mer positiva(och i många gånger även barnsligare) tankesättet som jag tycker mig se dagligen här i Taiwan. Självklart de nya bekantskaper och upplevelser jag fått under den här tiden som jag aldrig skulle fått om jag varit med om i Sverige. Sist men inte minst kommer jag att ta med mig ett nytt språk, även om jag inte har nått till den nivå jag hade hoppats på(fast hur mäter man egentligen en språknivå på ett korrekt sätt?), som troligtvis var orimligt hög, så slås jag stundtals av att det är rätt häftigt att kunna prata, läsa och skriva kinesiska eller överhuvudtaget lära sig ett helt främmande språk. Dessa saker är saker jag tänker mig att jag kommer bära med mig för en lång tid framöver som vare sig går att sätta ett värde på eller ta ifrån mig.

Så är det något jag ångrar mig att jag gjort under denna? Jag skulle snarare säga att det jag ångrar är inte saker jag gjort utan saker jag inte gjort. Självklart skulle jag velat få uppleva ännu mer och lärt mig ännu mer och träffat ännu fler spännande människor men det jag ångrar mest, vilket kanske är lite av en klyscha, men det är alla de nära och kära där hemma och i andra delar av världen som jag inte hållit kontakten med så mycket som jag önskat. Det är inte så att jag inte tänkt eller velat att höra av mig, snarare tvärtom så har jag tänkte mycket på detta och många av de brev blev helt enkelt inte skrivna, det är den bistra sanningen. Jag hoppas dock att kunna ta igen en del under den närmaste kommande tiden.

Man blir dock inte yngre med åren
började tiden här med en kalufs
och avsluta med ett par hårstrån mindre

Det har självklart inte bara varit positiva upplevelser här på ön. En jobbig tid var när min mormor blev sjuk och dog. Jag fick nyheten att hon var på sjukhus och troligtvis inte hade så långt tid kvar. Att då befinna sig här borta utan möjlighet att kunna få se henne och säga adjö är något som jag fortfarande kan tänka på och fälla en tår. Visst, jag skrev ett kort brev till henne men jag vet inte om det var för att jag var långt bort och hade svårt att verkligen ta in det hela eller att det just vid den tiden var tusen andra grejer att tänka på, eller av någon annan anledning, men det brevet jag skrev kan jag idag se tillbaka på och känna att jag inte fick saker sagt som jag skulle velat ha sagt. Visst vet jag att hon sitter där uppe och ser ner på mig och vet hur jag känner och tänker men känner ändå jag att jag inte fick det avslutet som jag gärna hade velat haft.

De flesta upplevelser har dock varit positiva och jag kommer lämna Taiwan med en varm och skön bild av landet och min tid här, dock kommer jag inte att sakna fuktigheten som får vinterkylan att riktigt tränga sig in hela vägen in till själen utan möjlighet att komma undan vare sig inomhus eller utomhus, eller de fruktansvärt heta somrarna där bara tanken att gå ut ur det AC-klimatiserade rummet gör att svetten börjar rinna. Kackerlackorna som dyker upp både här och där, eller det ständiga oljudet från bilar, högt pratande människor, ACn, byggnadsarbeten, avsaknaden av soptunnor för att nämna ett par saker.

10kg på bara 3 veckor
testa nya superdieten
"The Asian Style"

Men överlag har jag som sagt haft en fantastisk tid här och visst kommer jag sakna denna del av världen som de senaste åren varit mitt hem. Maten som man med lätthet och för en billig penning kan få tag på nästan när och var som helst. Den frihetskänsla av att med lätthet kunna uppleva nya och främmande platser, tankesätt, kulturer och livstilar. Att en helg kunna sätta sig på en buss och bada i varma källor, slappna av och bara ha det skönt, att utan krångel kunna åka iväg till mer eller mindre avlägsen plats där tiden ser ut som för hundra år sedan, eller sätta sig på ett plan och ta sig till helt otroligt vackra tropiska platser eller metropoler så som Shanghai, Kuala Lumpor eller Hong Kong(en stad som jag förälskat mig i). Varför den kärleksförklaring vet jag egentligen inte, om det kan vara atmosfären som råder i världens största kapitalistiska experiment, dess, enligt mig, fantastiska historia där två delar av världen möttes och tillsammans byggde en multinationell handelsplats på denna lilla ö i det sydkinesiska havet, eller skillnaden mellan de mega stora moderna skyskraporna till de små nedgångna gränder, de kostymklädda män och kvinnor på väg till ännu ett möte till de svettiga kokarna i någon liten nudelshop med nedskitna vita(nu gulna) linnen eller de barbröstade byggnadsarbetarna som balanserar omkring på bambuställningarna. Självklart kommer jag att sakna människorna och vännerna(både de taiwaneiska och de från andra delar av världen) som jag mött och lärt känna, en av dem är självklart Tintin som i mångt och mycket haft en stor och betydande del i mitt liv här och gett mig stor glädje.

Behövs ingen kommentar
ni förstår vad jag menar

Så nu var detta kapitel skrivet och i och med det är jag inte vilse i Taiwan längre, nu är det istället dags att gå vilse i någon annan del av världen och livet...

Hej då Taiwan
Hej Sverige