Dessa tyfoner

Ännu en tyfon är på väg in och denna beräknas vara på väg rakt mot Taiwan och rakt över Hsinchu. Det sägs att den ska vara den kraftigaste i år och idag har det börjat blåsa

Korridorer

Tänkte fortsätta med att försöka skildra hur vi lever och bor här på National Tsing Hua University (NTHU). Har redan visat upp mitt fina rum så detta inlägg får tillägnas ett par av de bostäderna som är belägna här på campus. Det finns totalt 22 st korridorshus som är uppdelade på killar, tjejer, undergraduates, graduates, singellärare och lärarfamiljer. Detta räcker ändå inte till att husera alla studenter här på skolan så många får söka sig en boning utanför campus. De platserna som finns är eftertraktade, främst på grund av det låg priset av cirka 2500 Sek per termin, och tillsätts på följande sätt. Vissa årskurser har förtur, övriga rum lottas ut. Detta gäller som tur är inte utbytesstudenter som alltid har förtur.

Jag bor i korridorshuset "Hung", att killkorridoren heter så tycker min barnsliga kompis Olof är jättekulDetta är en av tjejkorridorerna

Som ni ser är säkerheten prioriterad framför charmigheten här. Ni ska dock inte se detta som ett fängelse, även om första intycket kan te sig så. För tanken är inte att skydda oss från dem utan dem från oss. Detta är ett av de mindre tjejkorridorerna. Det finns några till och de har inte staket och taggtråd utan har istället vakt. För att ens som kille få sätta sin fot på dessas trösklar krävs inskrivning och tiden du får uppehåla dig där är begränsad till ett par timmar. Utöver detta krävs även att du skall bära en gul väst under hela vistelsen. Vid första bästa tillfälle lovar jag att försöka illustrera detta i bilder.

Förstår att allt detta kan väcka många tankar och funderingar kring jämställdheten här på Taiwan. Min uppfattning är dock att det är mer jämställt än vad som kan tolkas utifrån dessa bilder och kommentarer. Men jag ber om att få återkomma till det ämnet i ett senare inlägg då jag förhoppningsvis har lite mer om fötterna så att jag inte bara sitter här och diktar ihop något

På begäran

Detta har efterfrågats flera foton på min rumskamrat 柏 亨(uttalas ungefär Bochen för de som är nyfikna) vilket inte alltid är så lätt då han spenderar den största delen framför datorn. Senaste en och en halv vecka tillbaka har jag vaknat upp med denna synHar vid något tillfälle varit med att han från liggande satt sig upp spikrak, stirrat runt i rummet, sagt Sao An(godmorgon) och sedan satt sig i denna ställning och snarkat. Jag misstänker att hans ojämna dygnsrytm tillsammans med för mycket dataspel gör att han sover lite oroligt.

Kräftskivan

Det svenska Exportrådet Taipei har nu genomfört ett av deras mest uppskattade årliga arrangemang. Den traditionella kräftskivan för alla de svenskar som befinner sig på Taiwan. Den genomfördes igår (läs; fredag) efter att den blivit framskjuten en vecka på grund av tyfonen Sinlakus framfart runt Taiwan.

Jag kom visserligen nån timme sent då jag lyckades göra ett klassikt misstag. Jag gick in hos en frisör på vägen då jag hade gott om tid. Var i väldigt behov av att trimma ner min kalufs. Frisören sa att det skulle ta 40 min men detta visade sig självklart vara taiwanminuter som motsvarade 100 vanliga minuter. Då vi hade vissa kommunikationsproblem lyckades jag inte förmedla, när jag insåg att det måste gått mer än 40 minuter, att jag hade bråttom. Jag hade inte heller mage att bara resa mig upp och gå därifrån.

Denna bild tycker jag sammanfattar kräftkalaset ganska bra
Mycket sprit, öl, kräftor och sång

Skaran av festdeltagare uppgick till cirka 60 personer som av olika anledningar befinner sig på ön. När alla stegen som igår i en svensk kräftskiva var avklarade styrde vi vår kosa mot puben Carnegies, även kallat Snigelspåret.

Jag fokuserade helt klart inte på samma sak som de andra runt omkring mig. Men kvinnan på baren, uppskattar hennes ålder till övre medelålders, var mest i vägen. Visste aldrig om man skulle beställa framför, mellan eller bakom hennes ben när hon skutta fram och tillbaka över bardisken. På Carnegies blev det dans långt i på småtimmarna. Därefter tog vi morgonbussen tillbaka till Hsinchu.

Swebus, Bus4you och allt va de heter kan slänga sig i väggen
Så här ska man sitta i en bus

När är det som kallast på dygnet?

Det borde rimligtvis vara tidigt på morgon, precis innan solen går upp
Det är med ett litet leende på mina läpparna jag läser detta. Önskar alla er hemma i Sverige en fantasktisk helg och glöm inte att dricka mycket vatten i värmen :)

Personporträtt: 柏 亨

Detta är 林 柏 亨 (Lin, Bo-Heng), engelskt namn Frank

柏 亨 är en 30 årig man från mellersta västtkusten av Taiwan. Efter att ha gjort en master i Computer Science (Datavetenskap) är nu 柏 亨 inne på sitt fjärde år som doktorand vid Tsing Hua University, Taiwan. Vid sidan av sina studier gillar 柏 亨 att sitta på sitt korridorsrum, som han för övrigt delar med en väldigt trevlig utbytesstudent, framför sin dator. Där ägnas den allra största delen tid åt dataspelet WoW, World of Warcraft. Gärna från sena eftermiddagen genom hela natten och morgonen fram till middag (läs; mitt på dagen). Efter en sådant pass blir det lätt att 柏 亨 hamnar i en liknade position som bilden ovanför visar. Detta kan se obekvämnt ut. Men 柏 亨 är en hård karl som efter flera års härdande av att sova i sin säng inte tycker att det är obekvämt att sova på något underlag. Det ska även nämnas att 柏 亨 stundtals pratar i sömnen. Detta är uteslutande på kinesiska. Så för dem som inte är bekanta med det språket låter dem mest som 柏 亨 ligger och ylar.

柏 亨 pratar mandarin samt engelska. Dock ska det påpekas att engelskan som kommer ur hans mun kan stundtals vara lite besvärlig att förstå. Även 柏 亨 själv tycker att den engelska som kommer ur alla andras munnar också kan vara lite besvärlig att förstå och då är det bara att skratta och le lite.Detta var ett litet personporträtt av min rumskamrat 柏 亨, som utöver allt jag redan nämnt kan vara en av de mest försynta och omtänksamma personer som jag träffat. Tror jag kommer att trivas alldeles utmärkt att bo i detta rum.

Alla är vackra i Taiwan (i alla fall på kort)

Jag är tvungen att skaffat mig ett ARC, Alien Residence Certificate. Ett kort man måste inneha då man ska vara i Taiwan en längre tid, ungefär som ett upphållstillstånd. Till detta behövdes det ett kort. Självklart. Det kort jag tagit i Sverige, som jag bland annat använde till mitt visa, fick jag inte ha. Det var fel storlek, hur jag satt, hur öronen syntes m.fl anledningar. Jaja, det var bara att gå till fotoaffären för att göra nya. Kom in i affären fruktansvärt svettig och kände mig rätt så sliten efter en lång dag på stan i den tropiska värmen som infinner sig här i landet. Knäppte ett par foton och kom tillbaka dagen efter och hämtade detta

Vet inte om det syns lika tydligt här men i sådan fall är det bara att spara bilderna och visa upp dem i ett bildvisningprogram fram och tillbaka. Då ser man att de vridit upp mitt huvud, fixat till hyn lite, tagit bort den lilla skäggstuben m.m. Kolla bara in mina ögon. Så här gör de med alla sina kort, om det är till körkort, studentkort eller vad som. Det är så här det ska se ut för att bli godkänt fick jag känslan av. I min värld är detta helt knasigt, eller?

Första tyfonen nu över

Nu har Sinlaku dragit vidare och jag tycker inte att det varit så farligt där jag har befunnit mig. Har möjligtvis haft tur. Visst har regnet forsat ner ett par dagar, har varit konstant blöt om fötterna, och stundtals har vinden vinat till ordentligt. Det har varit goda dagar för paraplytillverkarna.

För dem som vill se Sinlakus framfart och vad han har ställt till med kan gå in här. För som sagt har jag inga egna bilder då mina kamera har varit på villovägar men är nu återfunnen tack vara denna underbara varelse till vänster.

Kim

Som var den person som ringde bussbolaget och hämtade upp kameran och för att sedan ge mig den så fort jag återkommit från Taipei. Har lovat henne att jag ska bjuda på middag som tack för hjälpen. Det tyckte jag hon är värd

KTV a.k.a karaoke

Igår styrdes det upp karaoke. Framför sig ser man ett café/bar där massa asiater en efter en flyger upp på scen för att stämma upp i mer eller mindre skönsång. Så var icke fallet. Denna underhållningsform har utvecklats och vi kom till en stor byggnad med massa vadderade rum, som för övrigt var välfyllda. Där hyrdes det ett rum som passade i storlek till antalet personer vi varFör svenskar har karaoke en dålig klang men när det prestenteras på detta sätt blir det läskigt likt tvspelet SingStar, som ofta brukar tas fram under för- och i vissa fall även efterfester. Med den skillanden av det enorma utbudet låtar samt möjligheten att beställa mat och dryck som springpojkarna bar in. Sedan drog sången igång

Musiken var blandad, både kinesisk och riktiga klassiker som bara måste sjungas vid såndan här tillfällen

Framåt småtimmarna övergick musiken till att bli mer och mer kinesiska ballader. Det var då vid 2 bläcket som vi svenskar kände att det var dags att avvika för att orka upp till efterföljande dags morgonföreläsning samt att det blödde ur öronen av dessa ylande epos om olycklig kärlek som kineserna verkar ha någon slags förkärlek för.

Denna omgängesform har svårt att fungera i Sverige utan intag av alldeles för stora mängder alkoholhaltiga drycker, eller det tävlingsmoment som finns i SingStar, men jag måste säga; Det är roligt!

Weekend i Taipei

Nu har jag kommit tillbaka till Hsinchu och Tsing Hua University efter en långweekend i Taipei. Tanken med hela Taipeiresan var att i lördags gå på det svenska exportrådets årliga kräftskiva. Det var som sagt tanken men som ni förstår uteblev den. Detta på grund av säkerhetsskäl för tyfonen Sinlaku som drog förbi de mellersta och norra delarna av Taiwan i helgen. Hela Taipei stängdes ner, det tejpades över fönstrena och varuhusen satte uppp stora nät för att skydda sig mot projektiler.

För att sammanfatta Sinlakus framfart över Taipei kan jag säga att det har regna i några dagar och det kom några kastvindar. Bara vid ett tillfälle blåste det så mycket att det inte gick att gå framåt, detta främst på grund av det paraplyt man höll framför sig fångade upp väldigt mycket vind.

Att hela staden stängdes ner kändes lite överdrivet, visst, man vet aldrig hur stark den blir, hur den kommer att gå, och när det är cirka 34 grader och sol varje dag så förstår jag att folk känner att de inte behöver att gå ut när det regnar ett par dagar.

Hann innan stormen även besöka den högsta färdigbyggda byggnaden i världen, Taipei 101, samt en del andra turistattraktioner. Bilder från denna resa kommer inte att publiserar då jag glömde min kamera på bussen till Taipei. Ringde då en taiwaneskompis som ringde bussbolaget och hon fick tillbaka den. Otroligt men sant.

Detta skulle vara mer en bildblog men på grund av detta missöde uteblev bilderna. Misströsta ej det kommer nya bilder framöver.

Ikväll ska vi ut och fira Mid-Autumn Festival, eller Moon Festilval som den även kallas. Då brukar det grillas och det kollas på månen. Inget av detta är nu möjligt eftersom tyfonen Sinlaku har mörklagt himmlen och regnet faller ner.

Kommer Sinlaku vara arg

Befinner mig just nu i huvudstaden Taipei, ligger i nordligaste spetsen av Taiwan. Idag har vädret varit lite ostadigt för tyfonen Sinlaku är tydligen på väg mot ossFår se hur aggresiv den blir imorgon då den beräknas vara som närmast. Så här ser det ut just nu iaf

Matlagning i Taiwan

Då jag nu har diskuterat ämnet matlagning med ett flertal taiwaneserna har jag fått den uppfattningen att matlagningskunskaperna hos majoriteten av befolkningen är väldigt begränsad. De äter i princip ute varje dag och måltid. Då är det svårt att öva upp någon direkt praktisk förmåga i denna eminenta konst. Ser man till de kök som finns på varje plan i det korridorshus där jag bor, skulle jag bestämt vilja säga att studenterna inte heller uppmuntras till att laga sin egen mat.

Köket delar rum med tvättrummetDetta "kök" delas på 64 studenter, så många som bor på varje plan

De miljömedvetna Taiwan

Vi svenskar som är här var ute och åt middag med en doktorand här på universitet, Justin, och hans flickvän Candy. De tog med oss till På kinesiska står det "6 princes Teppany..." vilket är dess riktigt namn. Innan man gör en sådan stor och fin skylt, tänker i alla fall jag, att man dubbelkollar att allt är korrekt?!
Restaurangen var en sådan där man sitter runt kocken som tillagar maten precis framför en. Väldigt gott och studentmeny på 100 NDT (20 kr) känns även den överkommlig.

Längs till vänster Mårten

därefter Kristoffer,

Candy och Justin




Om ni klickar på bilden och tittar noga på bordet framför Justin och Candy ser ni att de har ätpinnar i stål. Dessa hade de med sig för myndigheterna försöker tydligen få taiwaneserna att ta med egna pinnar när de ska äta för att alla dessa engångsträpinnar inte är bra för miljön. Detta låter jättebra för i princip alla 23 miljoner taiwaneser äter ute 3 mål om dagen. Det blir väldigt mycket pinnar. Tyvärr ser jag inte så väldigt många sådana här stålpinnar och när man då och då går förbi bilar där föraren ligger och sover med bilen på tomgång för AC:ens skull känns det snarare som att myndigheterna borde försöka ändra taiwanesernas miljötänk i det stora istället.






Längs bort Olof
framför honom sitter en varm och väldigt glad Aron








Ajdå, träpinnar! Dagens bestyr får bli att införskaffa stålpinnar

Är det glassbilen?

Vi var häromdagen inne i Hsinchu city och hörde helt plötsligt denna melodi komma jagande bakom oss. Det visade sig vara sopbilen. Vad vi kunde se fungerade den på liknade sätt som glassbilen. Den spelade sin truddelutt "Für Elise" och folk kom man ur hus för att slänga sina sopar då den åkte förbi. Detta borde innebära att det i alla taiwansesiska hem finns någon som alltid är hemma?

Hästens sängar har inte kommit till Tsing Hua University än

När jag fick mitt rum märkte jag att det inte fanns någon madrass i sängen. Detta var för mig lite underligt så jag frågade min käre rumskamrat vad han hade och sov på. Han titta lite skumt på mig som han inte fattade. What do you mean? Jag fråga om jag fick se hur han sov

Vet inte om taiwaneserna är skapta på annat sätt än vi men

detta är ingen hästens direkt. Otroligt tyckter jag med tanke på att att han bott i detta rum i 2 år. Jag har nu skaffat mig en madrass och en kuddeDen är inte skönare än vad ser ut som, det är en bambumatta. Vaknar ett antal gånger om natten med smärtor och måste vrida på mig. Bättre än rak ner på träplankan iaf. De andra svenska har likadant och jag antar, hoppas innerligt, att kroppen vänjer sig.

Tsing Hua University, Hsinchu, Taiwan

Har nu anlänt till Hsinchu och Tsing Hua University där jag ska spendera min tid ett läsår framöver. Det finns vissa skillnader mellan hur livet på Linköpings Universitet och Tsing Hua University ser ut. Även om jag precis har kommit har jag uppmärksammant vissa saker. Campuset är ett jättestort inhängnat område där även alla bor. Man bor i korridorer, killar och tjejer seperat. Även lärarna bor på campus, även de är uppdelade där de med familj bor i ett hus och singlellärarna bor i ett annat. Jag bor i en korridor som heter Hung tillsammans med 柏 亨 (Bo-Heng). Han har nu tagit det engelska namnet Frank för min skull.

Rummet ser ut så härJag bor till högerMed ett badrum per 2 rum

Taoyuang airport tänker på min far

Dagen efter vi varit runt och inspekterat en liten del av vad Hong Kong har att erbjuda för nöjeslokaler där man kan släcka törsten kvällstid tvingade jag mig upp efter 3 timmars sömn för att hinna med mitt flygplan som skulle ta mig till mitt slutmål. 臺灣, 台灣, Taiwan, Formosa eller Republic of China. Kärt barn har många namn.

Pappa, va inte orolig. Taiwaneserna håller på att
förbereda din ankomst.
Det är ett tag kvar men de håller redan nu
på att testa utrustningen på flygplatsen

Jag och St Andrews gänget

Malin, en kompis som jag och mitt gäng träffade när vi var ute och reste i asien för cirka 4 år sedan, som nu pluggar i St Andrews, Skottland, har en pojkvän där som just nu är ute och reser. Honom och hans tre resekamrater samt några tjejer som är uppväxta i Hong Kong träffade jag min sista kväll i metropolen.

Klassisk ute och äta bild

Vi har Simon Hooley längs ner till vänster

I mitten till höger Max Ruhenstroth

Närmast till vänster har vi Hubert Bourke-Borrowes

Tjejerna hette Kate, Kaithleen och något mer som jag inte kommer ihåg. Vet det är dåligt av mig

Var därefter på skybaren Aqua

Därefter blev det en riktigt vild barrundaKan knappt bli mer drag än så här

Min allra första egnaköpta dator

Denna bildserie är för min vän Manne

En turist som alla andra

Kanske en av de mest tagna bilderna i världen

Hong Kong Island by night
Dessa var de ända personerna som hade satt sina händer i cementen
som jag kände igen längs Star Avenue

Victoria Peak

Sova i Mirando Mansion, Nathan Road

Detta är Mirando Mansion som ligger på den stora gatan Nathan Road i Kowloon. Detta hus inhyste allt från bostäder till kemtvättar från hostel till saker bara gud känner till
Detta är mitt lilla klastofobiska rum där jag tillbringa mina 6 Hong Kongnätter i. Efter ett tag när man vuxit in i rummet var det rätt mysigt. Det hade ändå både spegel, TV, ej inkopplat emergency light......aircondition, förbommat fönster, läslampa...

...badrum med duschAllt man kan önska sig helt enkelt

Sverige - Hong Kong

Detta första inlägg får bli en liten tillbakablick på vad som hänt från det jag lämnade Sverige. Satte mig på ett British Airways plan till Heathrow där det blev en transit till det Cathay Pacific planet som skulle föra mig till Hong Kong. Väl i Hong Kong blev det första dagarna till att bara gå runt i närområdet till Nathan Road, där jag bodde, och försöka att inte sova hela dagarna på grund av jetlaggen. Efter några dagar investerade jag i en digital fotokamera. Det blev en Canon Ixus 860 IS. Efter detta kunde jag nu börja ta lite foton.