Nu är det kinesiska

Hej hej, har nu studerat kinesiska i 2 veckor. Hur det går för mig är en svår fråga att svara på. Varje dag kommer jag till insikten vilket mastodontjobb det är att lära sig ett nytt språk. Hur många dimensioner ett språk som utvecklats i årtusenden innehåller, regler, undantag, rätt, fel, synonymer, ordspråk, verb, substantiv, allt i en ända stor röra. Dock har jag bestämt mig för att göra ett tappert försök och tillbringar större delen av dagen i skolan, går på lektioner, skriver läxor, skriver prov, repeterar tecken, nöter meningsbyggnader, grammatik, lyssnar på band, ser på filmer, sjunger sånger. Ja, på något sätt ska det gå in.

Denna tjej går jag förbi varje morgon
där hon står med sin flagga och hälsar alla skolbarnen
god morgon och ser till att de kommer säkert över vägen.
Sånt här tycker jag är charmigt, varför har vi inte kvar detta i Sverige?

Det absolut mest talade språket som jag använder just är i alla fall kinesiskan, därefter engelska och till och med lite svenska har det blivit. Den största majoriteten av de jag umgås med i skolan pratar bättre kinesiska än engelska, även om deras kinesiska är på samma låga nivå som min, vilket innebär att våra diskussioner uteslutande är på kinesiska. Måste få uttrycka min förvåning över den komplexitet som går att kommunicera även med ett väldigt begränsat gemensamt språk. Dock är det väldigt påfrestande att hela tiden får anstränga sig till det yttersta för att få fram sina tankar och rätt frustrerande att inte kunna uttrycka sig på ett sätt som man skulle vilja göra. Detta till trots har jag inte pressen på mig att bli en expert på kinesiska utan gör detta enbart för min egen skull och så här långt är det bara kul. Vi får helt enkelt se vart det leder...