tisdag 6 oktober 2009

Jag och lillebrosan

I helgen var det Mid-autumn Festival. Det är en helg då många kineser återvänder hem till familjen, grillar och äter månkaka. Månkakan kommer från att det en gång i tiden var en mongolisk kejsare som var illa omtyckt av majoriteten av kineserna. Folket planerade ett uppror för att störta kejsaren och för att samordna detta uppror bakade man in hemliga meddelanden i dessa månkakor så att alla visste när det skulle ske. Dessa kakor har sedan levt kvar genom historien. Det sägs även att efter Mid-autumn Festival så börjar hösten på riktigt med kallare väder. Det slog in perfekt. I och med den eller de tyfoner som härjar ute på Stilla havet så har det fört in kallt och regnigt väder över ön. Det verkar dock som vi slipper något större oväder.

Självklart skulle man visa sig på styva lina
och bevisa att en nordbos alkoholtolerans är bra hög

Hur som helst firades högtiden med sedvanlig grillning som avverkades hemma hos en taiwanesisk kompis i Hsinchu. Till grillningen hörde en gedigen mängd sprit. Denna sprit i kombination med diverse dricklekar gjorde att jag inte mådde speciellt bra nästföljande dag. Detta fenomen är inte något ovanligt efter tillställningar där sprit är involverad. Denna gång mådde jag tyvärr lite sämre än vanligt. Som min lillebror även har fått uppleva att inte kunna få i sig vare sig vätska eller mat utan att det omedelbart ville lämna kroppen igen. Då jag vid 7-8 tiden med stor sannolikhet lyckats göra av med bra mycket mer än vad jag fått i mig sa Tintins far till mig att åka till sjukhuset. Då jag själv i första hand inte väljer att åker till sjukhuset, framförallt inte för en kalassmälla, försökte jag snällt avböja men efter en del insisterande gjorde som han rådde mig. I tanken fanns även att jag dagen efter (läs måndag) var tvungen att infinna mig i skolan klockan 8 och i det tillstånd jag just då befann mig i skulle resan tillbaka till Taipei blir mödosam. Väl på sjukhuset röntga de min magen och gav mig sedan 2 sprutor och dropp. Så nu har jag fått testa på den taiwanesiska sjukvården och den fungerar bara bra men jag hoppas att det var ända gången jag ska behövda den sortens service.

Dock vet jag inte om jag lyckades bevisade så mycket

4 kommentarer:

Anonym sa...

Man kan inte lämna dig en minut förrän Du besöker ett sjukhus. Nu får Du nog gå in på bloggen och berätta fortsättningen. Var Du i Taipei i tid ???

Pappa

Aron sa...

Va, vad var det för påhopp. Det är inte ofta jag besöker farbror doktor. Fortsättningen följer som att efter ett par timmar på sjukhuset så tog jag tåget tillbaka till Taipei och gick till skolan dagen efter. Roligare än så var det inte tyvärr.
Nu är allt bra igen

Aron

Gustav Svedin sa...

Eftersom jag går lite min brors fotspår och läser något tekniskt så måste jag säga att jag kanske inte är lika tekniskt som min kära bror. Men jag är väldigt stolt att han försöker eftersträva perfektion när det gäller intag av sprit. Vi vill varken ha för mycket eller för lite, men det är en hårfin linje där emellan. Jag känner mig lite bedragen dock, när jag har varit hemma och fått skämmas i ett hörn hemma i Saltsjöbaden då jag råkat ut för denna oärorika företeelse.
Men min bror har "flytt" till andra sidan jorden för att få uppleva den känslan som jag fruktat sen första gången jag fick erfara den.
Som lille bror hoppas jag det bästa till min äldre bror men hoppas även att han fortsätter lite i min fotspår så slipper jag hemma i hörnet i så själv saltsjöbaden.

Aron sa...

Hehe, tyvärr vill jag inte lova något om att joina dig i hörnet då det inte är speciellt trevligt där. Dock kanske det är är som ordspråket, delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halverad sorg, säger så behöver det kanske inte vara så illa där i hörnet tillsammans.